Igår när jag vaknade med smak av spya i munnen och ett huvud som bultade som för betalt kändes det som att jag hade blivit 10 år äldre över en natt. (Och 10 kg lättare på grund av att ha spytt upp allt som min kropp innehöll.) Det blev för mycket i fredags, igen.Och jag har fått nog.
Många är vi som har vaknat och tänkt "Jag ska aldrig mera dricka, ALDRIG!" efter en våt utekväll. Den tanken ven förstås genom också mitt dreglande huvud. Men framför allt bestämde jag mig, vartefter dagen i total baksmälla segade sig fram, att det får verkligen vara slut med Jäger nu. Inte bara för några dagar, vi har gjort slut nu, Jäger och jag. Det fungerar inte längre. Finito!
Som så många gånger förr vet jag inte riktigt vad som hände. Vi skulle bara ut och dansa, Tomas skulle i jobbet till kl 12 dagen efter så vi menade inte vara så länge. Jag grundade med det vanliga, 5-6 jägershots. Kändes lagom bra, tog 2 till väl framme vid krogen och sen... Tja, jag minns inte så mycket. Alls.
Jag minns att nåt hände, bartender frågar "Är du okej??" och jag rusar i princip ut genom dörren innan jag skulle bli utkastad. Väl ute börjar jag tydligen gråta, mycket. Vi pratar Niagarafallen.
Tomas hämtar våra jackor och ringer en taxi hem åt oss. Nästa minne är att jag ser mina egna spyor (tydligen Kotipizzan vi åt tidigare på kvällen, yummie!) rinnande från mitt ansikte, inkletade i mitt hår och jag ligger på WC-golvet. Jag ropar på Tomas, helt förskräckt av någon anledning. Han kommer, duschar av mig och försöker få mig till sängen så att jag får sova. Jag gråter än, lika mycket och vägrar stiga upp. Spyr lite till och till slut, jag vet inte efter hur länge, får han mig till sängen där jag lägger mig genomblöt och gråtandes och somnar.
Dagen efter spyr jag mera, får inte någon vätska alls att hållas i magen och när jag spyr upp min läsk ännu klockan 17 ger jag upp och somnar. Vaknar när Tomas kommer från jobbet kl 19. Han berättar senare vad som hände.
Vi hade varit på Oliver's Inn i ca 45 minuter när jag fick en konstig blick, av hans erfarenhet samma blick som jag har när jag vill ut och spy. Han frågade om jag behövde ut, jag svarade nej och föll sedan raklång bakåt, in genom svängdörrarna till bardisken. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till, tjatade tydligen hela vägen hem om att jag inte var SÅ full. Men tydligen var jag. Jag har tur att det enda sår jag fick var på armen, ett avlång blåmärke och en rispa i huden bara. Skulle ha kunnat slå huvudet ganska hårt eftersom jag inte ens visste att jag föll bakåt...
Hemma hos Tomas krånglade jag och sa att jag kulle sova inne på hans toalett för att inte spy ner hans säng. Han var smart och lät mig hållas, sa att han hämtar mig om 10 min. Efter ca 1-2 minuter hör han att jag spyr och tänker att det är bra att jag spyr ut det. Men då ropar jag på honom om är helt förstörd över berget av spyor som jag har spytt, i golvsilen... Han blir tvungen att hämta en gammal sopskyffel för att borsta upp det och hälla det i toaletten. Jag insisterar att han ska lägga på duschen och han gör det, sköljer bort mitt maginnehåll från mitt hår och efter mer än en halvtimme får han mig att stiga upp för att flytta mig till sängen. Puh. Snacka om världens tålmodigaste vän.
Så när jag genomliger lördagen i sängen, gnyendes och oförmögen att stiga upp utan att behöva spy bestämmer jag mig. Jag vill inte att mina utekvällar ska vara såhär. Jag vill inte plåga min kropp på detta sätt och jag vill inte vara hon som alltid spyr i golvsilen. Jag vill vara bättre sällskap åt de som tillbringar kvällen med mig och jag vill inte längre falla omkull på krogen. Så nu jag har förbrukat min sista Jäger och ska härmed undvika denna förrädiska jävel, en gång för alla.
Bara sådär ifall ni ville veta.
