Blev tipsad om denna blogg och tappade hakan. Läs!!
Ingenting är omöjligt om man verkligen vill det!
Alltså, jag är sämst på det här med träning. Helt enkelt sämst i världen på att hålla ett löfte eller uppnå något.
Insanity höll mig sysselsatt en vecka. Sedan hade jag inte tid några dagar nästa vecka och så lämnade det. Fick dessutom ont i knäna av alla utfall och allmänna benbelastningar.
Provade på Brazil Butt Lift efteråt, genomförde en tredjedel av första setet. tänjde inget efteråt = kunde inte gå på några dagar. Puh.
Nu har allt alltså stannat upp och jag är tyngre än någonsin... Jobbet håller mig sysselsatt på dagarna och när jag kommer hem kl 17 sover jag oftast 1-3h, vaknar, sitter och halvsover tills jag går och lägger mig igen runt 22... Så det är mest jobb och sömn just nu.

MEN! Jag håller också på att flytta in i min första egna lägenhet, mitt emot min arbetsplats. Fatta hur skönt det kommer bli att inte behöva tänka på motorvärmare, frusna rutor och kalla sitsar!
Tänker ju lite för mig själv att det blir lättare med träningen när jag bor ensam, och kosten dessutom. När man bor hemma och får sprutt o tänker att man ska äta nyttig och rör ihop nåt kalorisnålt är det ju alltid någon (pappa) som klagar. Men nu är valet mitt.
Jag hoppas för min egen skull att jag gör rätt val.
HOW BAD do YOU want it?
 
 Vad är Insanity för nåt? Se HÄR.
 
 
Ett bra blogginlägg om Insanity kan ni läsa HÄR.
 
 
Mina löften är lika tomma som chipspåsarna jag trycker i mig. Vikten har inte ändrats alls, i alla fall inte till det bättre. Jag vet inte var man ska hitta motivation till att orka.
Men imorgon tar jag ett nytt tag. Jag ska ta itu med Insanity-träningen. Denna träningsform kanske gör sig bäst resultat på de som vill tona kroppen lite och redan är smala eller i alla fall ditåt. Men jag är hur som helst i för stort behov av att höja min kondition och uthållighet o dyl, så det kommer nog inte skada.
Intresserade av uppdateringar några gånger per vecka om hur träningen går, resultat osv?
Nu är jag riktigt taggad. Nu ska jag gå ner i vikt.
Bestämde mig igår, som så många andra söndagar efter en chipspåse. Men nu, nu känner jag att det är dags. Jag vill detta mer än något annat nu.
Iofs har jag bärt med mig denna känsla hela sommaren och gjort några små försök men alltid fallit tillbaka i samma mönster. Men NU, gott folk. Jag vill ju detta mer än något annat.

Kör igång med Brazil Butt Lift - pass riktigt snart. Måste passa på så länge sällskapet jobbar, så att han inte skrattar ihjäl sig. En trång lägenhet + konstiga övningar brukar ju vara allmänt roande. Men det nöjet ska han inte få, inte idag.

 
Jag vet inte om min pojkvän har slagit huvudet för hårt eller om han bara har vaknat ur sin datakoma. Men han vill iaf träna, promenera, jogga och prova Insanity med mig. Det tycker jag är superbra eftersom vi ändå spenderar så mycket tid ihop och den går oftast till att titta film och annat mycket inaktivt. Har länge, länge, länge velat bli smalare och känner dessutom att jag är i riktigt dålig form, så varför inte köra igång?

Först var det bara prat. Jo, vi skulle kunna börja springa. När det blir varmare.
Det blev varmare men våra rumpor var ändå väldigt nersuttna i soffan. (är nersuttna ens ett ord? well, nu är det)
Men mitt i allt, när jag hade börjat ge upp, så POW! Vi köper löparskor. Kläder, proteinstinna drycker o dylikt, min bror och hans fästmö börjar med Insanity vilket får mig taggad och nu också Tomas, osv. Det känns super.

Men vi är ganska mycket av hycklare än.
Ta som exempel idag. Vi gjorde oss klara för att ta en långpromenad (7 + 7 km), när Tomas mitt i allt bestämde sig för att röka. Okej, en cigarett då.
Väl i trapphuset tog vi hissen. Ner. Från 4:e våningen. V skrattade när vi märkte hur knäppt det egentligen var.
Vi började gå, joggade lite om vartannat (eftersom jag oskojat är slut efter 100m tar vi det vääääldigt lugnt såhär i början) och diskuterade vilken väg vi skulle ta för att nå vår destination. Efter en allt för kort stund fick jag ont i magen, så där lämnade jogget bort. Vi gick bara och efter ca 5-6 km var jag så slut att jag började flippa ur. Tur att det inte var en så trafikerad väg där vi gick, annars kanske vi hade hamnat till mentalsjukhuset om någon hade sett hur vi fjantade oss.
När vi kom fram var glass det första vi köpte. Jag hade egentligen velat ha sallad men jag fick en glass med kinuskisås på istället. Vi satte oss ner och spelade Photoplay en stund, och när vi skulle börja gå hem igen hade det börjat regna lite och mina lår var döda av träningsvärk. Vad gjorde vi? Fixade sjuss hem.
Väl hemma åt vi chips och tittade på Sveriges Värsta Bilförare. Det slog oss inte att vi är Finlands Lataste Par.