Jag vet inte om min pojkvän har slagit huvudet för hårt eller om han bara har vaknat ur sin datakoma. Men han vill iaf träna, promenera, jogga och prova Insanity med mig. Det tycker jag är superbra eftersom vi ändå spenderar så mycket tid ihop och den går oftast till att titta film och annat mycket inaktivt. Har länge, länge, länge velat bli smalare och känner dessutom att jag är i riktigt dålig form, så varför inte köra igång?
Först var det bara prat. Jo, vi skulle kunna börja springa. När det blir varmare.
Det blev varmare men våra rumpor var ändå väldigt nersuttna i soffan. (är nersuttna ens ett ord? well, nu är det)
Men mitt i allt, när jag hade börjat ge upp, så POW! Vi köper löparskor. Kläder, proteinstinna drycker o dylikt, min bror och hans fästmö börjar med Insanity vilket får mig taggad och nu också Tomas, osv. Det känns super.
Men vi är ganska mycket av hycklare än.
Ta som exempel idag. Vi gjorde oss klara för att ta en långpromenad (7 + 7 km), när Tomas mitt i allt bestämde sig för att röka. Okej, en cigarett då.
Väl i trapphuset tog vi hissen. Ner. Från 4:e våningen. V skrattade när vi märkte hur knäppt det egentligen var.
Vi började gå, joggade lite om vartannat (eftersom jag oskojat är slut efter 100m tar vi det vääääldigt lugnt såhär i början) och diskuterade vilken väg vi skulle ta för att nå vår destination. Efter en allt för kort stund fick jag ont i magen, så där lämnade jogget bort. Vi gick bara och efter ca 5-6 km var jag så slut att jag började flippa ur. Tur att det inte var en så trafikerad väg där vi gick, annars kanske vi hade hamnat till mentalsjukhuset om någon hade sett hur vi fjantade oss.
När vi kom fram var glass det första vi köpte. Jag hade egentligen velat ha sallad men jag fick en glass med kinuskisås på istället. Vi satte oss ner och spelade Photoplay en stund, och när vi skulle börja gå hem igen hade det börjat regna lite och mina lår var döda av träningsvärk. Vad gjorde vi? Fixade sjuss hem.
Väl hemma åt vi chips och tittade på Sveriges Värsta Bilförare. Det slog oss inte att vi är Finlands Lataste Par.
Först var det bara prat. Jo, vi skulle kunna börja springa. När det blir varmare.
Det blev varmare men våra rumpor var ändå väldigt nersuttna i soffan. (är nersuttna ens ett ord? well, nu är det)
Men mitt i allt, när jag hade börjat ge upp, så POW! Vi köper löparskor. Kläder, proteinstinna drycker o dylikt, min bror och hans fästmö börjar med Insanity vilket får mig taggad och nu också Tomas, osv. Det känns super.
Men vi är ganska mycket av hycklare än.
Ta som exempel idag. Vi gjorde oss klara för att ta en långpromenad (7 + 7 km), när Tomas mitt i allt bestämde sig för att röka. Okej, en cigarett då.
Väl i trapphuset tog vi hissen. Ner. Från 4:e våningen. V skrattade när vi märkte hur knäppt det egentligen var.
Vi började gå, joggade lite om vartannat (eftersom jag oskojat är slut efter 100m tar vi det vääääldigt lugnt såhär i början) och diskuterade vilken väg vi skulle ta för att nå vår destination. Efter en allt för kort stund fick jag ont i magen, så där lämnade jogget bort. Vi gick bara och efter ca 5-6 km var jag så slut att jag började flippa ur. Tur att det inte var en så trafikerad väg där vi gick, annars kanske vi hade hamnat till mentalsjukhuset om någon hade sett hur vi fjantade oss.
När vi kom fram var glass det första vi köpte. Jag hade egentligen velat ha sallad men jag fick en glass med kinuskisås på istället. Vi satte oss ner och spelade Photoplay en stund, och när vi skulle börja gå hem igen hade det börjat regna lite och mina lår var döda av träningsvärk. Vad gjorde vi? Fixade sjuss hem.
Väl hemma åt vi chips och tittade på Sveriges Värsta Bilförare. Det slog oss inte att vi är Finlands Lataste Par.
